Just nu sitter jag hemma hos min kärlek. Imorse när jag åkte härifrån så åkte jag direkt till Ben, mamma och pappa kom och kollade också. Jag tror inte jag har berättat här att Ben har haft en muskelskada. Det började med att han inte ville korta galoppen, utan sparkade bara då. De blev sen värre och han ville inte fatta galopp alls, så vi missade sista tävlingen förra året pga de. De gick sedan mer utför och han sparkade och stegrade så fort jag la på skänkeln i skritten så vi lät honom vila i 2 veckor men de hjälpte inte.

Vi åkte då till kliniken med honom och dem förstod inte alls vad som var felet, vi trodde allihop att han hade sträckt sig i ryggen men han reagerade inte när vi klämde och kände. Veterinären sa då att vi skulle ge honom metacam i 3 veckor och samtidigt promenera med honom och efter de testa rida igen men de hjälpte inte. Vi åkte tillbaka dit och ultraljudade honom och hittade då muskelskadan. Den satt bakom högerfram ben under magen typ där sadelgjorden ligger så de va därför han var så vrång. 

Vi skulle då longera honom i 6 veckor, första två veckorna utan inspänning och sen sista veckorna med. Men när vi haft inspänning i några dagar och han inte reagerade längre så valde vi att testa longera med sadel och då brydde han sig inte då heller.

De är 4 veckor sedan nu så då började jag rida honom några dagar i veckan och longera några dagar. Han var hur fin som helst i skritt och trav. Men när jag ridit ett tag och skulle galoppera ville han inte alls. Antog då att de bara satt i huvudet på honom men ville inte pressa honom så då struntade vi i galoppen ett tag till. 

Men i veckan testade vi att ställa fram ett litet hinder och han tyckte de va såååå roligt så då glömde han bort att han inte kunde galoppera haha. Så nu är han som vanligt, så himla skönt! Kan äntligen efter ca 3 månader rida min häst igen. Och varken jag eller Ben hade inte kunnat vara lyckligare. Han är såå fin att rida nu, extremt sammarbetsvillig. 

Vi vet inte vad han fått muskelskadan ifrån. Men de är en smäll av något slag, kanske gått omkull. Han har inte varit den roligaste att hantera de senaste månaderna kan jag ju säga då han blir ett riktigt pain in the as när han vilar, men men. Nu sakta men säkert börjar han lugna ner sig och går inte på bakbenen varje dag brevid mig.. Damphäst :)) 

 

Så snart är vi back on track och är ute på banan igen! Älsklingshäst <3