Jag blir så ledsen. Människor som har betytt allt för en bara försvinner. Vänner man trodde skulle finnas där hela livet, som man älskar något så otroligt finns inte kvar längre. De senaste året har jag tappat vänner som jag varit så sjukt tajt med,  o de gör så ont, något otroligt jävla ont. Speciellt med en person, den personen som jag kunde va mig själv med till hundra procent, som jag hade så sjukt kul med, som jag kunde bråka med sen efter två minuter va vi inte sura på varandra längre, den personen va som min syster, en familjemedlem, mitt extra hem va hos henne. Den personen som jag va helt säker på att jag alltid skulle hålla fast vid. Jag älskar henne, men vi har glidit i sär. Vet inte vad jag ska göra, försöker ta kontakt osv men får aldrig någon respons tillbaka. De är väl inte så konstigt att man tröttnar? Usch mår så dåligt när jag kollar tillbaka på bilder på allt vi har gjort. För vi gjorde allt ihop.

Utan tobbe och mia skulle jag va i tusen bitar. Tur att jag har dem, kan öppna mig helt för dem och är så glad över de. Jag älskar dem så mycket <3